Smålog igenkännande när jag läste avsnittet om Dagmar Neumann och hennes fascination över varför vissa människor har svårt för matte. Matematik var ett av mina favoritämnen de första skolåren, jag förstod snabbt när läraren förklarade och det gick bra på alla prov. Sen blev det lite klurigare uppgifter och till en början hängde jag hyfsat med. På högstadiet hade jag en mattelärare som bara hade ett sätt att lära ut (och det var inte mitt sätt i alla fall). Om man inte förstod och bad henne förklara igen, drog hon samma exempel på samma sätt en gång till. Tänk om hon hade kunnat förklara på ett annat sätt eller gett ett nytt exempel...då kanske jag varit mattegeni idag ;-) Nej då, jag ska inte skylla allt på henne, men jag hade kanske förstått vissa delar och fortsatt tycka att det var kul, istället blev det ett av mina värsta ämnen.